HEJ
Varit i Uppsala idag och köpt mat till min älskade Fjorr. Pappa var snäll och körde mig... Lilla Fjorr är verkligen inte en gratis historia, hon lever dessutom gott då hon käkar vår mänskliga motsvarighet till oxfile varje dag haha.
Red ut i mörkret en skrittrunda. Självklart hade mosti oss i longerings koppel hihi.
Efter stallet va klockan typ halv 9 o alla matbutiker va stängda... så då bjöd mosti mig på mc donalds. Vilket resulterade i en väldigt trevlig dejt!!! Vi satt där inne och pratade eller ah, jag pratade hur länge som helst. Sen vidare till bilen för att fastna där! Summan av kademumman blev att jag insåg att hela eller större delen av mitt liv av olika skäl, så är jag alltid beroende av en snuttefilt. O med det menar jag att jag har någon vid min sida som jag kan luta mig tillbaka mot. Är även väldig velig och osäker i mina beslut. Vilket i slutändan gör mig väldigt osäker i mig själv. Det är så himla sant o rätt o inser det nu...
För tillfället är min snuttefilt Fiori, vilket är jätte bra iofs... Då jag tidigare har haft andra människor i mitt liv som snuttefilt o som har resulterat i att jag slutar leva mitt egna liv och följer deras och lever efter de. Bara för att jag "måste det" då jag inte ser nån annan väg. Nu har jag äntligen förstått eller iaf börjat inse mitt problem. Sen är det lång utveckling och sånt som såklart ska ske. Men att äntligen inse det här är ju bara det ett stort steg.
Just nu håller jag på att gå igenom en tuff period då jag och Oliver, som ni kanske märkt, har valt att gå skilda vägar eftersom vi inte längre funkar lika bra ihop o gör varandra lika glada som förr.
Det jag ville ha sagt med det är att jag är stolt över mig själv som vågar vara tillräckligt säker i mig själv för att inse det och fatta det beslutet. Resultat av detta för mig har även blivit att just nu är Fiore min snuttefilt, min livlina... Det är inte "rätt" För man ska klara sig utan, man ska vara säker i sig själv och inte behöva nåt eller nån annan för det.
MEN, är ändå stolt att jag vänder mig till min häst och att detta blir min glädje, push och snuttefilt. Istället för t.ex. Droger , alkohol och sex med andra människor. Som VÄLDIGT många andra tjejer eller killar gör i en tuff period eller break up.
Jag känner att jag är bättre än så. Dock är jag så tacksam att jag har Fiori vid min sida så jag ändå får ett stöd hos/från henne istället för att söka det nån annanstans som många andra gör och som ofta slutar så illla då det aldrig hjälper att fly från sina problem i längden. SJÄLVKLART är det inte antingen eller, finns ju säkert de där superduper starka människorna som bara fortsätter o gör allt perfekt. MEN oftast så är de ovanstående sakerna "misslyckade stöd" som människan drar sig till.
Lätt värt o läsa den här texten för mig när jag börjar vela angående mina beslut jag fattar i livet. Vilket lär hända snabbare än tänkt... hehe. Jag måste våga fatta beslut, acceptera om de blir fel och sedan lära mig från de och gå vidare. Svårare än så är det inte. Annars kommer jag ju aldrig bli lycklig och glad.
Godnatt