MICHELLE

Hobbe som det har vart lite av en berg o dalbana med tycker jag ju om o kommit fram till att oavsett så lär jag mig massor av att ha honom och på nåt sätt så har han satt sig lite klibbigt vid mitt hjärta och jag kan inte rå för att gilla honom. Hiihi.

Hur som tävla vi förra helgen o vi var nog en av den finaste på själva tävlingen som det gick PISS på. Mest mitt fel, men han kunde ju va lite medgörlig oxå fast som sagt majoriteten av pisset va mitt fel.

 Hur som.  Så pimpad min kära vän cicci oss väldans fina och sen tack vare att min pappa o hans fru Karin va väldans snälla mot mig och hjälpte mig o köpa en jätte fin kavaj så va vi ju åtminstonde jävligt snygga när vi misslyyckades.

Yes, men nästa tisdag blir det nya tag för då ere tävling o är lite nervös för ena klassen är 5 cm högre oxå... o jag veeeeeeet. Vi snackar 5 cm, men ni skulle förstå att sånt e nervöst när man inte är ett winning team som jag o trasan. Åh så mkt som jag ville gömma mig bakom en buske o gråta och snylta över att jag inte red trasan förra helgen. Men nu ska jag sluta gnälla o istället för o banga se det som en utmaning!! De är ju trots allt jävlans lika i utseendet.

Han va modig, det va ju trots allt bara typ 3 gången o han va nervös men ändå så duktig. Jag va den fega mesen i vårt team...

Läste nåt jätte bra på facebook.

FRAMGÅNG ÄR INTE SLUTGILTIGT, MISSLYCKANDE ÄR INTE LIVSFARLIGT: DET ÄR MODET ATT FORTSÄTTA SOM RÄKNAS