jag får panik allt i min kropp skriker o styckar mig. jag älskar oliver mest på den här jorden.. mkt mer än hästar.. o ah då borde ni förstå hur mkt det är.

men nu har vi flyttat isär. han o jag är inte ett längre. vi ska försöka va ihop. men det kmr bli tufft o ah jag vet inte... vill bara va i hans famn. HELA TIDEN!!!! Det finns ingen kille som Oliver. sitter på tbanan o blir äcklad av alla människor. Ingen människa är lika bra som Oliver.

men varför gråter jag? varför mår jag ändå dåligt. Det kan inte vara så himla perfekt. Oliver är underbar men jag tror bara inte han förstår vissa saker han gör som sårar mig... o nu måste jag hem. bygga upp mig. för jag ser så högt på honom att jag bara trycker ner mig själv mer o mer. Känns som oliver lämnar oss
för nöje när vi skulle behövt varann mest.

Men jag kan inte kämpa för den perfekta killen mer.. kan inte tvinga han o förstå mig. Måste respektera hans val. Även om jag hatar de.

Får väl kämpa lite mer med att va där för mig själv, älska mig sjäv mer.

men tro inte att jag kommer sluta kämpa för oliver. jag älskar honom. Mer än allt... :'(